Men in Black och tidig morgon

Det blev en grymt tidig morgon för mig idag, gick upp halv 5 imorse för att hinna med 5.20-tåget till Göteborg. Sen är det såklart att eftersom jag ska upp så tidigt och *måste* med det tåget så kan jag inte riktigt slappna av så jag vaknade massor av gånger under natten. Varenda gång trodde jag att det var dags att gå upp. Så så himla mycket vila blev det inte under natten, men jag får sova inatt och imorgon får jag lite sovmorgon.

5.20 var till och med för tidigt för att något fik ska vara öppet på Västerås central, men jag var lite intelligent och kollade det innan så jag fick faktiskt med mig en termosmugg med kaffe och två mackor. Det tog en timme innan jag vaknade till ordentligt på tåget, eller ungefär när vi kom till Örebro. Då blev det frukost och Men in Black.

Ytterligare en film som jag sett många gånger men alltid kan se igen. När jag kollar igenom Will Smiths lista på IMDB så tycker jag nästan om alla hans filmer konstaterar jag. Inte After Earth dock, åtminstone inte den enda gången jag sett den.

Men Men in Black, försa filmen, har också en del quotable quotes. Mest från Rip Torn, som förutom att ha ett riktigt coolt namn, är bra på att spela grumpy but lovable old guy.

"Gentlemen, congratulations. You are everything we have come to expect from years of government service" 

"We're not hosting an intergalactic kegger down here"

"No ma'am, we at the FBI don't have a sense of humour we are aware of" (Från TLJ, ytterligare en bra grumpy-old-guy. Fast TLJ är banne mig bra i alla roller!)

I MiB finns också en passage där Will Smith frågar om varför inte människor har fått reda på att det finns aliens bland dem, han säger att "People are smart". TLJ svarar "A person is smart, people are dumb, panicky, dangerous animals" Det i variationer säger jag ganska ofta faktiskt.

MiB fick mig att tänka på en annan film som jag gillar, men som många har åsikter om (de som vet att den finns) och de flesta inte gillar - Hudson Hawk.

Det tillhör en sådan film som jag och mitt ex tyckte om gemensamt. Nu var inte det ovanligt, vi har väldigt lika smak när det kommer till filmer och böcker. Och Hudson Hawk kunde vi båda citera ganska fritt ur.

"Bunny, ball balls." var alltid en favorit, och passar oftare än man tror.

"So much for his cut. Forgive my dry, britsh humour"

"Slurp my butt"

Hudson Hawk är en märklig film, det går jag helt med på. Den har mycket konstiga twists and turns och storyn är märklig och inte alls trovärdig. Men det är en heist-film, och jag gillar alltid heist-filmer. Ocean's-filmerna, Now You See Me, Italian Job, The Sting (om vi ska gå tillbaka till källan) osv.

Om jag dessutom har tur så har heist-filmer inget romantiskt dravel. Jag har inget emot romantiska filmer, kan gilla de flesta av dom också. Men jag tycker om filmer som håller sig till det de ska göra. Om man tar Men in Black igen, den har ingen kärlekshistoria alls (om man bortser från TLJ och hans gevär) och jag gillar det. Inget intvingat jox, bara straight-up aliens och action.

Jag har många åsikter om hur kvinnor porträtteras i filmer, det finns alldeles för många exempel på kvinnliga roller som är med bara för att det ska vara en kvinna med i filmen. Bechdeltestet används för att mäta kvinnlig medverkan i film. En film klarar testet om det finns minst 2 namngivna kvinnliga karaktärer, som pratar med varandra och pratar om något annat än män.
Jag tycker att det är ett ganska fånigt och arbiträrt test - men det är också fascinerande hur många filmer som inte klarar ett sånt fånigt och enkelt test. Om man nu ska ha kvinnor i sin film, låt dom för i helvete vara riktiga karaktärer och inte bara en del av inredningen.

Marvels första Avengers-film föll på ett enda ställe för mig. Marvel inkluderade Black Widow tidigt i Iron Man-filmerna. Hon presenteras som awesome, kick-ass, kan klara allt, en helt egen plats i Avengers och hon bär den platsen med råge.
Och i slutet av Avengers så exploderar något och alla Avengers duckar och tar skydd. Och Captain America böjer sig över Black Widow och skyddar henne med sin sköld. Varför? Varför ska hon tas ner till någon som behöver skyddas helt plötsligt?

Så fram för fler kvinnor i film, och låt dom vara riktiga personer. Ni vet, som kvinnor är i verkligheten.

plus minus noll - fast det blev nog plus i alla fall.

Tog med mig rågkusar och åt frukost på kontoret idagg. Hade ingen mjölk hemma så frukost hemma kändes inte lämpligt - inte när jag visste att jag hade mjölk på kontoret. 

Palsternacksoppa med en rågkuse till lunch. Sen gick det utför. 

Chicken nuggets innan träningen, popcorn efter träningen. Men jag tränade i alla fall - så det var pluset för dagen!

Var ett hyfsat välbesökt pass, det är inte riktigt min grej. Jag gillar när det är gott om plats och man kan bre ut sig - då är inte måndag eftermiddag rätt tid för mig har jag konstaterat. Många som vill träna efter helgen. Men mitt vanliga pass på lördag förmiddag vart inställt så det kändes ändå rätt att träna igår. Plus att jag ska vara borta resten av veckan, och förhoppningsvis ha en vän här i helgen så det blir nog inget mer tränande oavsett vilket denna veckan.

Kvällens film blev Hunger Games. Jag har sett den ganska många gånger, och det är såna filmer som jag gärna sätter på i bakgrunden medan jag gör något annat, för lite sällskap och lite ljud. Lite som jag tidigare hade på tvn, utan att egentligen se på tvn. 

Hunger Games bygger på en bok med samma namn, som jag läste innan jag såg filmen. Jag tycker nästan alltid om world-building-böcker. Böcker som bygger upp en värld, presenterar regler för den världen, och ger sig ut lite i beskrivningar om statskick, religion, traditioner osv. Det gillade jag med Hunger Games-boken. Men jag tyckte inte om Katniss. Jag tycker att hon i boken är väldigt gnällig, och mycket av boken försigår i hennes huvud så man får hela tiden "höra" hennes tankar och förvirring och tveksamheter och det irriterade mig. Det blev ännu värre i senare böcker - där hon också hade en tendens att svimma mitt i actionen och sedan vakna till när saker hade löst sig så fick hon förlopp förklarade för sig. 

I filmen kan man inte följa Katniss på samma sätt, vilket gör att jag gillar filmerna mer än jag gillar böckerna!

Ganska ovanligt det, oftast gillar jag böcker mer för böcker kan ofta brodera ut mer, man får mer av historien. Filmer är av sin natur enkelspåriga. Sen tillhör jag inte dem som tycker att bara man tar med mer i filmer från böckerna så blir de bättre (Bombadill...), filmer måste vara begränsade, man måste ha en historia. 

Jag vet inte hur mycket som skars bort från Harry Potter böckerna, hur många sido-plots som helst som bara ignorerades, en del huvud-plot som flyttades mellan karaktärer osv. Men jag älskar filmerna - och jag älskar böckerna!

Men nu blir det bok (Terry Pratchett är en gammal favorit, funkar alltid!) och sänggång!

NaNoWriMo eller Movember

Vissa dagar, vissa månader har speciell innebörd. Ibland är dagar speciella för alla, som julafton. Ibland är det något som är speciellt bara för dig, som 14 mars. Ibland är det någon organisation som har tillräckligt inflytande för att göra något, som sedan blir en grej för befolkningen.

Oktober har blivit Rosa Bandet-månaden, alltså en månad när insamlingar hålls för bröstcancerforskning.
Som ett komplement (eller reaktion) så har vi nu Movember, där man under november engagerar sig i manssjukdomar, specifikt prostatacancer om jag förstått det korrekt. En tydlig grej att göra är då att män rakar sig på 1 november och sedan inte rakar sig på hela november - alltså Mo-vember.

Nu, jag engagerar mig inte speciellt mycket i varken Rosa Bandet eller Movember, men i år tänkte jag engagera mig i något annat som också körs under november - NaNoWriMo: National Novel Writing Month. Eller nästan i alla fall.

NaNoWriMo handlar som namnet antyder om att skriva en novell på en månad genom att skriva varje dag. Tanken är att om man inte skriver så kommer man alrig skriva något bra. Så genom att skriva varje dag, och kanske inte bry sig så mycket om vad man skriver, det viktigaste är att man skriver, så blir man bättre.

Nu kommer jag inte skriva en novell, men jag gillar egentligen att skriva. Det är dels för att jag vill få ut lite tankar, och det är ett sätt att samla ens tankar. Denna blogg blir då mitt NaNoWriMo. Inget specifikt innehåll är min plan, bara att jag skriver. Och säkert alldeles för lite redigering.

Men detta får handla om mig, inte om att någon ska läsa detta. Då kan man argumentera, varför lägger jag ändå upp det som en blogg. Bra fråga. Jag har inget bra svar.

Men dagens tankar får handla om film tror jag.

Alldeles nyss satte jag på en favort-film, The Replacements. Den är mycket enkel, ett helt amerikanskt fotbolls-lag slutar på grund av anledningar, och ledningen tar in en udda samling män som ska spela som The Replacements, and hilarity ensues. Enkel premiss, den typen av film jag kan se nästan hur många gånger som helst. Denna och Major League, om man ska prata sport-filmer, älskar jag.

Och The Replacements har också Keanu Reeves, som alltid är underhållande att se på. Filmen är dessutom från 2000, och det är nog från den tiden som nästan alla mina favoritfilmer kommer ifrån. Ni vet, de där filmerna som man alltid kan se. När jag kollade på film på tv, så var det den typen av filmer som jag alltid stannade kvar på när jag flippade förbi, oavsett hur långt gången filmen var. Numera är den gruppen filmer som jag fastnar på när jag flippar igenom Netflix och inte har någon plan. A League of Their Own och Tin Cup finns också med där. Även Armageddon och The Rock är med där också, i sub-gruppen actionfilm. Väldigt få djupa, allvarliga filmer finns med där. Pirate Radio (The boat that rocked) och 51st State är också såna, i sub-genren Britiska filmer. Wimbledon platsar i både sport-filmer och Britiska filmer.

Jag tror jag behöver göra ett ordentligt excelark över det här - men det får bli ett senare inlägg.

Tillbaka till The Replacements. Den har även Rhys Ifans. Och jag älskar Rhys Ifans. Måste vara något med dialekten, jag är svag för alla dialekterna på de Britiska öarna har jag förstått. Och lång och tanig - går man på de karlar jag har fått ihop det med så är det långa och taniga karlar som gäller tydligen. Men Rhys Ifans alltså. Notting Hill är bäst när han är med, han som Mycroft i Elementary är grym, Little Nicky är ingen favorit, men jag kan se den bara för Ifans!

Sen har The Replacements nåt annat som jag har svårt att släppa, ett riktigt bra quote-able quote.

Pain heals.
Chicks dig scars
Glory lasts for ever.