Stickplanering

Har suttit två kvällar nu och stickat på mitt kuddfodral, ett extremt tråkigt projekt som jag just nu bara vill bli klar med.

Jag flyttade stickningen från raka strumpstickorna till rundsticka för kanske en decimeter sen. Fördelen av att ha det på rundsticka minskas lite av att den enda rundstickan jag hade var mindre än strumpstickorna. Så hela projektet blev om möjligt ännu tråkigare när jag över det på rundsticka.

Garnet är ett ganska tråkigt akrylgarn i grått, som jag lättar upp med vita och blåa ränder. men det glider himla lätt så minst en gång på varje varv måste jag stanna och plocka upp tappade maskor.

Så det är ju ett plus med detta att jag har lärt mig hur man plockar upp maskor över flera varv med en virknål. Sista gången jag skulle göra det lyckades jag se skillnad på räta och aviga maskor också - det var lättare att göra det från den aviga sidan.

Men nu är jag snart klar i alla fall. Jag har en vit rand och en grå rand kvar sen är det bind-off time. Ja, också ska jag ju inhandla en innerkudde och få ihop hela eländet.

Dum som jag är så satt jag igår och funderade på att göra ett till kuddfodral i samma garn. Förstår inte riktigt varför förutom att jag vill använda upp det förhatliga garnet. Och jag har en till kudde i soffan som behöver bytas ut. De är dessa hemska gamla kuddar där stoppningen är bara klumpar. Men de används av min familj så jag kan inte bara kasta dem utan ersättning. Alltså blir det nya dunkuddar med egna fodral.

Jag tänker nog i alla fall sticka med större stickor och dubbelt garn på nästa kuddfodral. Så det kanske får vänta tills mina 7-rundstickor är lediga. Och då måste jag ju sticka vidare på min Capeponcho - hemskt eller hur!

Men jag har också en ensam socka som behöver en partner. Och de är inte till mig så kan inte bara slänga den ensamma sockan i korgen och glömma bort den - kanske ska lägga upp för sockan i alla fall så kan jag ta några varv när jag känner för nåt enkelt.

Annars blir det nog inget nytt upplagt förrän tidigaste nästa månad, och det finns en hel mängd saker jag har lagt in i min Ravelry-kö som jag skulle vilja sticka. Svåraste är väl att välja var jag ska börja.

Kaffeproblem

Kaffekoppen jag får ut från kaffemaskinen hemma har minimitemperatur. Det är perfekt när jag vill ha mitt kaffe just precis nu, jag kan i princip hälla i mig kaffet utan att bränna mig det minsta.

Kaffemaskinen på stockholmskontoret levererar kaffe i något högre temperatur, det blir perfekt temperatur när jag har gått tillbaka till mitt skrivbord, pratat lite med mina kollegor och sen börjar dricka mitt kaffe.

Kaffet jag får på västeråskontoret är hett. Otroligt hett. Jag får ta min kopp, jobba en kvart till, sen är det lagom temperatur att börja dricka, om jag dricker försiktigt.

Jag måste ha koll på var jag är när jag dricker kaffe. Alldeles för många gånger har jag bränt mig på tungan i Västerås och druckit kallt kaffe hemma.

Svåra problem detta.

Jobb

Fördelen med att arbeta som konsult är att jag kan bestämma mina egna tider ganska mycket. Jag kan välja att arbeta 10 timmar om dagen i fyra dagar och vara ledig en hel dag om jag känner för det och om projekten tillåter det.

Just det, om projekten tillåter det.

Nackdelen med att vara konsult är att man alltid jobbar mot deadlines. Och ibland blir det lite mycket deadlines och lite lite tid.

Som i måndags.

Då blev det en tio-timmars-dag bara så där.

Men som sagt, fördelen med att vara konsult är att jag kan sluta tidigt på fredag istället.

Det jämnar ut sig.

Home Setup

Jag sålde min dator i höstas, i samma veva som jag började sticka mer och mer och spela mindre och mindre. Plus att jag hade (och fortfarande har) svårt att sitta ner längre stunder (men det är en story för ett annat blogginlägg) så den stationära datorn stod mest och samlade damm.

Jag använde yngsta bonussonens dator när han inte var här och Krilles dator annars. Fungerade ganska bra, även om jag kände mig lite handikappad ibland.

Sen köpte jag en iPad Mini till mig själv i julklapp, och sen dess är det bara den jag använder. Trodde faktiskt inte att jag skulle ha den till så mycket som jag faktiskt har den till.

Som just nu.

Jag har kopplat en Apple Wireless Keyboard till iPaden och använder Bloggers app till att skriva detta. Onscreen keyboard är inte dåligt heller, men det går bra mycket fortare att använda ett fysiskt keyboard, det sitter i fingrarna liksom. Och jag tycker om att skriva har jag konstaterat.

Det har jag visserligen vetat länge, det är bara sällan jag verkligen gör det. Vilket är lite ledsamt. Vilket också är anledningen till att jag hoppas att jag ska ha uthålligheten att fortsätta med bloggen den här gången. Tror det är tredje gången jag startar detta.

Skillnaden denna gången är nog att jag inte bekymrar mig så mycket om att skriva för någon annan. Jag redigerar mycket lite. Jag bara skriver.

Så på ett sätt tycker jag synd om den som läser detta, kan inte tänka mig att det är speciellt bra skrivet. Men det kommer nog. Hoppas jag.

När jag sålde min stationära dator så hade jag i bakhuvudet att jag kommer köpa en ny, troligen en bärbar dator. Nu är jag inte så säker.

Ytterligare upprepning

Den stora fördelen med att ha stickningen på rundstickor är att jag kan sitta i min fåtölj och sticka. Långa stickor bara slår i armstöden hela tiden så jag får inget flyt. Plus att jag inte känner att jag tar upp ena soffan för min familj. Om det bara är jag och Krille är det ju inga problem men med två barn i huset så behövs båda sofforna när det ska tittas på film - då tar jag och min stickkorg upp en hel del plats.

Så jag trivs att sitta i min fåtölj lite på sidan.

Igår var det inte så himla roligt med stickningen dock.

Eller ja, det började redan i torsdags när jag fick mitt paket från Garnaffären och kunde inte vänta utan kastade mig på att lägga upp maskor för min poncho. Höll på i två timmar med att lägga upp, göra fel, repa upp och lägga upp igen.

Först kunde jag inte komma på hur jag skulle göra för att sätta ihop arbetet i en cirkel på rundstickorna. Jag startade fel några gånger innan jag insåg att jag hade gjort fel så jag fick repa upp allt. Jag vred och vände och blev helt förvillad innan jag lyckades få ihop det.

När jag väl lyckades efter många om och men få ihop det så hade jag två försök där jag efter ett varv hade en maska för lite. Efter andra gången det hände gav jag upp.

Fredag kväll hade jag större tur med att börja arbetet, var mycket noggrannare, räknade oftare och fler gånger och tänkte efter innan jag gjorde något. Vilket också gjorde att jag kom på var jag hade tappat maskan på torsdagens försök - jag visste inte hur man gjorde omslag.

Enter lördag kväll. När jag kommit så långt att jag kunde testa cowl-biten på min poncho (ca 25 varv) konstaterade jag att den var alldeles för liten. Så upprepning, lite matematik (ökade 12 maskor i omkrets), uppläggning and away I went. Och efter några intensiva timmars stickning så hade jag kommit ca 20 varv igen och kunde konstatera att den verkar vara perfekt storlek.

Det tog mig också ett tag att lära mig mönstret. Och det handlade mest om att lära mig hur det ser ut varvet efter ett omslag, och varvet efter det. Mönstret säger att vartannat varv ska jag göra k2tog-omslag-k2-omslag-ssk och vartannat varv bara sticka räta maskor. Men när jag inte känner igen hur det omslag ser ut var det svårt att veta vilket varv jag var på och vad jag skulle göra nu.

Men efter slaviskt tittat på mönstret under några varvs tid så lärde jag mig, och boy vad det blir lättare när man känner igen sig!

Enda nackdelen jag har med mina rundstickor är att de är så förbenat vassa! Jag har ont i pekfingertoppen idag efter suttit och petat på den där hela kvällen igår. Men tror nog att pekfingret får härdas.

Bilden nedan är precis innan jag repade upp och gjorde cowl-delen större.

Upprepning

Jag funderar på att repa upp mina handledsvärmare, och bara att jag funderar på det innebär att jag borde verkligen göra det.

De var det första jag gjorde på strumpstickor, jag gjorde tre-fjärdedelar av dem på ett tåg hem från Göteborg.

När jag hade gjort mudden bestämde jag mig för att testa och göra en fläta. Den blev ganska bra men så här i efterhand så gjorde jag den alldeles för liten så den känns bara i vägen på handryggen.

Det var också första gången jag gjorde en tumkil och principen lyckades jag med men nu tycker jag att det blev alldeles för stora hål i ökningarna. Jag har också förstått att det är ett vanligt problem och det finns lösningar.

När jag sen skulle maska av hela arbetet så gjorde jag det i bara räta maskor (trots att jag avslutade med resårstickning) - helt enkelt för att jag inte tänkte det och kanske inte visste hur. Så båda handöppningarna känns lite lite för trånga. Nu vet jag att det finns massor med bra och elastiska avmaskningar.

Jag vet att jag kommer inte använda dem någon längre tid i det skick de är nu så det är lika bra att repa upp dem.

Även om det skär lite i hjärtat. Killing my darlings you know.


(Precis när jag tog den här bilden, som är tagen i garaget på mitt jobb, kom min föredetta chef ut från hissen bakom mig och undrade om jag höll på med nåt konstnärligt. )

Teknikens kullerbytta

Jag gick med i Online Stickcafe på Facebook idag, en facebookgrupp som har event varje torsdag som går ut på att man stickar tillsammans framför Facebook. Det läggs upp bilder, funderingar, frågor och allmänt chit-chat - som man tänker sig att ett stickcafe är.

Jag var väldigt fundersam när jag hörde och läste om detta, men efter att ha suttit en kväll med min stickning och Ipaden i knät och varit med så kan jag säga att det är himla trevligt! Det är ju alltid trevligt att träffa likasinnade och att småprata om sin favoritsyssla.

Men jag har suttit och tänkt på något helt annat under kvällen också. Att detta är en korsning av något av de äldsta och mest tantiga som finns, en syjunta - och något av det mest nördiga och introverta som finns, en IRC-kanal.

Sen funderade jag på om det inte skulle gå att flytta över Online Stickcafe till en IRC-kanal eftersom Facebook envisas med att sortera om inläggen varenda gång jag uppdaterar sidan. Jag tror dock att detta är så populärt som det är just för att det är Facebook.

Det är fortfarande roligt.



Brasklapp: jag vet att en Facebook-chat inte är en IRC-kanal. Men Online Stickcafe är inte en syjunta heller.

Telefonstatistik!

Vi börjar med statistiken

Jag gick igenom min senaste telefonräkning och fick fram följande siffror:

I mitt telefonabonnemang betalar jag 59:- per månad för abonnemanget och då ingår all datatrafik utan begränsning. Samtal och sms betalar jag per styck.

Senaste räkningen gällde för 10 Juni till 30 November, alltså nästan 6 månader.
Under den tiden skickade jag 586 sms. Genomsnitt 3.5 sms om dagen.
Jag ringde också 153 samtal med en total längd av 7 timmar och 18 minuter, eller 438 minuter.
Alltså är ett genomsnittligt samtal strax under 3 minuter långt, och jag gör i genomsnitt ett sådant samtal om dagen.

För detta betalade jag 529:- eller 88:-/månad.

Jag har aldrig hindrat mig själv från att ringa eller smsa någon. Jag lånar ut min telefon när någon behöver det, jag ringer utomlands om jag behöver det, svarar på sms från utlandet utan att tänka på saken. Jag är inte en stor konsument när det kommer till telefoni och sms men jag snålar inte heller.

Så totalt för 6 månader gick min mobiltelefonräkning på 883:-

Mitt tidigare abonnemang gick på 499:-/månad. Av det så betalade jag ca 100:-/månad för en mobiltelefon, och låt oss säga att själva abonnemanget gick på 100:-/månad

Så jag hade 299:- att ringa och smsa för.

Här är pudelns kärna, och också teorin bakom varför jag valde mitt nuvarande abonnemang (alltid trevligt när teorin fungerar i praktiken)

Om vi antar ett likformigt telefon/sms mönster, då betalade jag min tidigare operatör 200 kr (avrundat) extra varje månad. 200kr som jag aldrig använde. 200kr per månad för MÖJLIGHETEN att ringa och smsa så mycket jag ville. Och det var detta jag misstänkte, glappet mellan hur mycket telefoni jag verkligen använde och hur mycket jag betalade för, var alldeles för stort.

Jag har egentligen inget emot att betala för bekvämlighet, jag gör det hela tiden. Men det är skillnad på 20kr extra för att få pizzan levererad eller 60 kr porto för att HM ska skicka kläderna till mig och att betala 200kr varje månad för att jag kanske skulle ringa lite extra denna månaden.

För det är ju det också. Om jag vill spara de där portot, då kan jag åka till HM just den här gången och handla. Men telefonabonnemang har en bindningstid på 24 månader, så även om jag kommer på ett år senare att jag ringer nog inte för de där 200kr denna månaden, så måste jag ändå betala hela bindningstiden ut.

Troligen kommer jag sätta mig i ett abonnemang med bindningstid igen, om så bara för bekvämligheten att köpa en ny mobiltelefon på avbetalning. Men nu vet jag vilken nivå av abonnemang jag ska lägga mig på för att inte hamna i glappet igen.

Träningens varande

Varning: rambling incoming!

Det här med att träna. Det här med att äta rätt.

Inte lätt.

Varför finns det inte ett mirakelpiller som löser allt sånt? Som löser att jag inte orkar stå emot mina cravings? Som löser att jag inte orkar ta tag i att börja och sen fortsätta träna?

Därför att det fungerar inte så.

Jag vet att jag kan komma igång och träna och hålla i det - jag har gjort det tidigare.

Min stora ursäkt just nu är mitt jobb, och min långa restid till jobbet. Det är ursäkt, det vet jag. Jag har bara väldigt svårt att motivera mig till att komma runt med ursäkten.

Motivation alltså. That's the thing.

Vilket egentligen är konstigt, för jag vill gå ner i vikt. Jag vill må bättre. Jag vill ha bättre kondition. Av många anledningar, stora och små. Men det räcker inte.

Vad krävs då?

Rundstickning!

Frågade mina fellow Stickpod-lyssnare på Ravelry igår om rundstickors fördelar och nackdelar. Enhälligt röstande för att rundstickor is the way to go. 

Sagt och gjort så beställde jag rundstickor till mitt nästa projekt (Rosa's Caponcho) och jag flyttade även över mitt (vad det verkar) evighetsprojekt på den endaste rundstickan jag har. Nackdelen är att den är tunnare än de stickorna jag hade dem på tidigare. Men det ska bli ett kuddfodral så det känns inte som om det gör så mycket. Jag gör detta mest för att använda upp ett lite läskigt akrylgarn och för att öva slätstickning. 

Märkte direkt varför magic loop-tekniken vill ha mjuk kabel. Denna är lite för styv så jag har en bit kabel som sticker iväg för mig hela tiden, och drar med stickorna. Men som sagt, detta är inte ett finlir-projekt så det får duga just nu. 

De rundstickorna jag beställde är av modellen löstagbara stickor och kablar, hoppas att det kommer fungera bra - många på Ravelry som rekommenderar dem så jag är optimistisk. 

Funderar också om jag ska försöka göra en #blogg100 för att verkligen testa detta med att blogga, har ju startat och stoppat några gånger tidigare, men känner inte att jag har gett det ett riktigt försök. Får se. I så fall är detta #1 av #blogg100.