Den stora fördelen med att ha stickningen på rundstickor är att jag kan sitta i min fåtölj och sticka. Långa stickor bara slår i armstöden hela tiden så jag får inget flyt. Plus att jag inte känner att jag tar upp ena soffan för min familj. Om det bara är jag och Krille är det ju inga problem men med två barn i huset så behövs båda sofforna när det ska tittas på film - då tar jag och min stickkorg upp en hel del plats.
Så jag trivs att sitta i min fåtölj lite på sidan.
Igår var det inte så himla roligt med stickningen dock.
Eller ja, det började redan i torsdags när jag fick mitt paket från Garnaffären och kunde inte vänta utan kastade mig på att lägga upp maskor för min poncho. Höll på i två timmar med att lägga upp, göra fel, repa upp och lägga upp igen.
Först kunde jag inte komma på hur jag skulle göra för att sätta ihop arbetet i en cirkel på rundstickorna. Jag startade fel några gånger innan jag insåg att jag hade gjort fel så jag fick repa upp allt. Jag vred och vände och blev helt förvillad innan jag lyckades få ihop det.
När jag väl lyckades efter många om och men få ihop det så hade jag två försök där jag efter ett varv hade en maska för lite. Efter andra gången det hände gav jag upp.
Fredag kväll hade jag större tur med att börja arbetet, var mycket noggrannare, räknade oftare och fler gånger och tänkte efter innan jag gjorde något. Vilket också gjorde att jag kom på var jag hade tappat maskan på torsdagens försök - jag visste inte hur man gjorde omslag.
Enter lördag kväll. När jag kommit så långt att jag kunde testa cowl-biten på min poncho (ca 25 varv) konstaterade jag att den var alldeles för liten. Så upprepning, lite matematik (ökade 12 maskor i omkrets), uppläggning and away I went. Och efter några intensiva timmars stickning så hade jag kommit ca 20 varv igen och kunde konstatera att den verkar vara perfekt storlek.
Det tog mig också ett tag att lära mig mönstret. Och det handlade mest om att lära mig hur det ser ut varvet efter ett omslag, och varvet efter det. Mönstret säger att vartannat varv ska jag göra k2tog-omslag-k2-omslag-ssk och vartannat varv bara sticka räta maskor. Men när jag inte känner igen hur det omslag ser ut var det svårt att veta vilket varv jag var på och vad jag skulle göra nu.
Men efter slaviskt tittat på mönstret under några varvs tid så lärde jag mig, och boy vad det blir lättare när man känner igen sig!
Enda nackdelen jag har med mina rundstickor är att de är så förbenat vassa! Jag har ont i pekfingertoppen idag efter suttit och petat på den där hela kvällen igår. Men tror nog att pekfingret får härdas.
Bilden nedan är precis innan jag repade upp och gjorde cowl-delen större.
No comments:
Post a Comment