Sunday, November 5, 2017

NaNoWriMo eller Movember

Vissa dagar, vissa månader har speciell innebörd. Ibland är dagar speciella för alla, som julafton. Ibland är det något som är speciellt bara för dig, som 14 mars. Ibland är det någon organisation som har tillräckligt inflytande för att göra något, som sedan blir en grej för befolkningen.

Oktober har blivit Rosa Bandet-månaden, alltså en månad när insamlingar hålls för bröstcancerforskning.
Som ett komplement (eller reaktion) så har vi nu Movember, där man under november engagerar sig i manssjukdomar, specifikt prostatacancer om jag förstått det korrekt. En tydlig grej att göra är då att män rakar sig på 1 november och sedan inte rakar sig på hela november - alltså Mo-vember.

Nu, jag engagerar mig inte speciellt mycket i varken Rosa Bandet eller Movember, men i år tänkte jag engagera mig i något annat som också körs under november - NaNoWriMo: National Novel Writing Month. Eller nästan i alla fall.

NaNoWriMo handlar som namnet antyder om att skriva en novell på en månad genom att skriva varje dag. Tanken är att om man inte skriver så kommer man alrig skriva något bra. Så genom att skriva varje dag, och kanske inte bry sig så mycket om vad man skriver, det viktigaste är att man skriver, så blir man bättre.

Nu kommer jag inte skriva en novell, men jag gillar egentligen att skriva. Det är dels för att jag vill få ut lite tankar, och det är ett sätt att samla ens tankar. Denna blogg blir då mitt NaNoWriMo. Inget specifikt innehåll är min plan, bara att jag skriver. Och säkert alldeles för lite redigering.

Men detta får handla om mig, inte om att någon ska läsa detta. Då kan man argumentera, varför lägger jag ändå upp det som en blogg. Bra fråga. Jag har inget bra svar.

Men dagens tankar får handla om film tror jag.

Alldeles nyss satte jag på en favort-film, The Replacements. Den är mycket enkel, ett helt amerikanskt fotbolls-lag slutar på grund av anledningar, och ledningen tar in en udda samling män som ska spela som The Replacements, and hilarity ensues. Enkel premiss, den typen av film jag kan se nästan hur många gånger som helst. Denna och Major League, om man ska prata sport-filmer, älskar jag.

Och The Replacements har också Keanu Reeves, som alltid är underhållande att se på. Filmen är dessutom från 2000, och det är nog från den tiden som nästan alla mina favoritfilmer kommer ifrån. Ni vet, de där filmerna som man alltid kan se. När jag kollade på film på tv, så var det den typen av filmer som jag alltid stannade kvar på när jag flippade förbi, oavsett hur långt gången filmen var. Numera är den gruppen filmer som jag fastnar på när jag flippar igenom Netflix och inte har någon plan. A League of Their Own och Tin Cup finns också med där. Även Armageddon och The Rock är med där också, i sub-gruppen actionfilm. Väldigt få djupa, allvarliga filmer finns med där. Pirate Radio (The boat that rocked) och 51st State är också såna, i sub-genren Britiska filmer. Wimbledon platsar i både sport-filmer och Britiska filmer.

Jag tror jag behöver göra ett ordentligt excelark över det här - men det får bli ett senare inlägg.

Tillbaka till The Replacements. Den har även Rhys Ifans. Och jag älskar Rhys Ifans. Måste vara något med dialekten, jag är svag för alla dialekterna på de Britiska öarna har jag förstått. Och lång och tanig - går man på de karlar jag har fått ihop det med så är det långa och taniga karlar som gäller tydligen. Men Rhys Ifans alltså. Notting Hill är bäst när han är med, han som Mycroft i Elementary är grym, Little Nicky är ingen favorit, men jag kan se den bara för Ifans!

Sen har The Replacements nåt annat som jag har svårt att släppa, ett riktigt bra quote-able quote.

Pain heals.
Chicks dig scars
Glory lasts for ever.

No comments:

Post a Comment